Wednesday, August 3, 2011

1400 pund per person och månad är "smärtgränsen" i Storbritannien

Enligt en undersökning som publicerades på BBCs webbsidor måste en person ha netto 1400 pund (i dagens läge sådär 1600 euro) i månaden för att kunna bidra till det brittiska samhället på ett meningsfullt sätt, något som ju i princip är i statens intresse. Naturligtvis klagade intervjuobjekten på att 1400 pund var på tok för lite. Det känns lite bittert när jag och många andra får 500 euro i handen per månad. Min man har en liten arbetspension från ett välbetalt IT arbete i det förflutna, men den är något mindre än min sjukpension/folkpension (efter att FPA bestraffade mig genom att minska pensionen med nästan 1/6 del då jag blev gift). Han försöker klara av våra ekonomiska trångmål genom att fortsätta som egen företagare för låginkomsttagare får s.k. "tax credits", en summa på ungefär 200 pund per månad som visserligen är för honom men min inkomst har tagits i beräktningen. Det blir alltså just under 1000 pund i månaden för två personer. En av de värsta utgifterna är kommunskatten, som är 100-150 pund i månaden beroende på var man bor.

Som arbetslös ska två personer klara sig på 90 pund i veckan, det är tyvärr en så urusel situation i dagens globala depression att det helt enkelt inte lönar sig för oss.  I den situationen förväntas man sälja sitt hus och leva på hyra i stället (och då behöver staten inte betala ut bidrag så länge man lever på huspengarna). Även om vi bara äger 1/3 del av vårt hus så skulle det ju vara att kasta pengar i toaletten. Dessutom är husmarknaden stagnerad just nu, speciellt i de fattiga områdena så som Wales, och huset är inte mycket värt. Vi skulle gärna flytta men vi kan inte få ett bättre hus någon annanstans och man tvekar att trötta ut sig med ytterligare en flytt. 

Det som är annorlunda här är att man som fattig har rätt att ha TV licens och bredband utöver eventuella socialbidrag i stil med resor till specialläkare (den här förmånen kan vi eventuellt få). De räknas alltså som grundförnödenheter. I Finland ska man bara sitta och räkna spindlarna i taket, man har inte rätt till någon form av underhållning eller något sätt att från sitt hem ha kontakt med yttervärlden. Nej, man ska bara cykla ut i snöstormen så att man får en timmes internet tid på bibban, eller så kan man sitta bland illaluktande lodisar i tidningssalen. Som jag har påpekat förut så meddelar sig socialen i Hangö där jag bodde med sina klienter via tidningen, inte någon chans att jag skulle veta vad de har för sig då jag inte ens har koncentrationsförmåga till att läsa. Här finns det massvis med allmänna datorer, dels på biblioteket och dels på ett s.k. "resource center", och det är ingen snäv tidsbegränsning. 

Min man var i tiderna ganska rik, men när man har pengar så brukar man ju inte i allmänhet spara. Han reste jorden runt i ett år, det var nog på alla sätt en bra grej för honom.

Konstverk: Abstrakt fotografi av utsidan på en sopcontainer.