Min kamp med de sociala myndigheterna har varit lång och mycket stressande, så det är kanske inte så konstigt att jag har början till magsår och en ännu mer kronisk sömnlöshet än den varit innan. Jag vill inte längre ha något med dem att göra. Jag har överlevt tack vare vänner och bekanta, men hur det går i fortsättningen vet jag inte. "Smärtgränsen" för ekonomisk överlevnad är 1000 € anser FPA, medan jag nu har 400 € för alla utgifter inklusive elektricitet, värme och mediciner. Mitt besvär till socialen ledde enbart till att jag ombeds framlägga ett nytt besvär. Hur och vart, vem vet. Mitt klagomål till justitieombudsmannen ledde inte heller till något. Det finns uppenbarligen ingen vilja att förstå och hjälpa den som är en andra klassens medborgare. Ingen vill ta ställning och socialen försöker givetvis blanda bort korten. Följande meningslösa dravel talar väl för sig självt och kräver knappast några fler kommentarer från min sida. Jag orkar inte kämpa mer.
No comments:
Post a Comment