När man tror att man går hos en socialarbetare och det bara är en simpel kanslist!

Jag vill be om ursäkt för att den föregående bloggen om alla underligheter som jag har varit med om i mitt förhållande till socialen är lång och tungläst. Jag har inte haft ork att redigera och tänkte att jag helt enkelt samlar ihop så mycket material jag har och med såpass mycket omständlighet att inga missförstånd uppstår. Så alltihopa är menat för de som vill veta sanningen så som jag har upplevt den, men kanske det kommer en dag då jag gör något sammandrag. Har funderat på att göra någotslags sammandrag för en av dem som jobbar med den nya utkomststödslagen men vet inte hur jag ska orka just i dagarna. Jag hörde att något beslut kommer att göras inom januari månad så det är lite bråttom att göra lite påtryckning.

Tack vare socialombudskvinnan i Raseborg har jag nu fått en möjlighet att i början på året träffa en annan handläggare. Jag är väldigt upprörd över att jag i alla dessa år trott mig gå hos en social arbetare och också felaktigt uppfattat att det hör till mina plikter att visa upp mig hos henne med jämna mellanrum. Det förklarar varför jag hela tiden har känt mig obekväm och definitivt upplevt att jag inte blivit respekterad som en medmänniska. Framför allt har denna person helt enkelt inte social och psykologisk kompetens för att handskas med människor som jag som är sjuka och fattiga, och som blir allt sjukare och fattigare p.g.a. socialens restriktioner och förfaranden som inte är medmänskliga, informativa och korrekta. Förra året var jag så stressad och trött på dem att jag drevs in i ett förhållande med en man med förhoppningen att det skulle hjälpa mig ur beroendeförhållandet till socialen. Man kunde kanske säga att socialen drev mig till in i en situation som inte alls var bra för mig. Det finns många element i historien som jag inte vill dra upp här men summa summarum höll jag på att gifta mig av ren desperation. Det var en ren lycka att projektet inte gick att genomföra, men mardrömmen med socialen fortsatte ju efter mitt "äventyr". Trots att jag försökte ha en bra attityd blev allting återigen mardrömslikt eftersom det blev krångel med elräkningarna och ingen förklarade för mig hur allt skulle redas upp.

Jag hoppas verkligen att den nya handläggaren har större förståelse för min situation och är medgörlig utan en massa förmyndaraktigt tjafs. Men jag är oroad över att socialens chef inte har velat kommentera mina klagomål så intrycket är att de fortsättningsvis ignorerar mig och mina rättigheter till större flyt och lätthet i det tråkiga tvånget att tigga hos dem varje månad.