Jag försökte ta reda på om jag för FPA:s del får förtjäna extra men det var nästan omöjligt att få någon information. Jag fick bara ett kort svar om att jag får förtjäna 600 € i månaden då jag inte har arbetspension utan bara folkpension (m.a.o. för att jag inte har arbetat tillräckligt mycket innan jag blev sjukpensionerad). Jag förstod ju att det antagligen skulle göra att bostadsbidraget (som nu är c. 270 €) helt försvinner, så vad jag på slutrakan skulle få i handen skulle kanske vara en hundring eller så. Det fanns ingen förståelse för att jag gärna vill veta vad jag ger mig in på om jag t.ex. publicerar en bok eller flyttar ihop med min pojkvän. Jag har väl rätt att fundera över vad som gagnar mig bäst! Jag fick en känsla av att jag återigen blev undanhållen information så att jag inte ska kunna planera hur jag bäst utnyttjar systemet! Det hette att jag måste återkomma när jag vet vad jag kommer att förtjäna. Det är ju inte sagt att jag kan ge exakta siffror vid något som helst skede om jag inte har en fast månadsinkomst, vilket jag knappast kommer att kunna ha eftersom det skulle vara för tungt för mig att ha den typen av arbete. "Ja visst uppmuntrar vi ju människor att förtjäna extra, men...", heter det. Naturligtvis är det så det ska heta så att myndigheterna slipper betala ut pengar. Det är fråga om en jävla dubbel moral: det där "men" innebär alltså att alla inkomster påverkar bostadsbidraget negativt även om "du i vilket fall som helst kommer att få mer än du har nu". Jag är inte så säker på att det stämmer, jag har nämligen sett hur min mamma med sin låga pension och futtiga extra inkomster har blivit behandlad. Däremot får min pappa som har en betydligt högre arbetspension och inte är beroende av bostadstöd förtjäna förhållandevis mycket mera som extra förtjänster.
Höjden var nog svaret på min fråga om hur det går om jag bor ihop med en man. Ja, då dras 50€ bort från min pension (och något bostadsbidrag får jag givetvis inte). Med ett tillgjort leende deklarerade tjänstehavaren: "Du får ju tillgång till den andras pengar!". Mina öron höll på att trilla av. Jag försökte protestera att det är förbannat orättvist att jag i alla lägen ska vara beroende av andra (om det inte är socialen så är det en pojkvän eller make) men det mötte ingen förståelse.
Sedan vill jag också nämna att det finns en stor mängd människor som lovar hjälpa genom att köpa en tavla eller ordna ett tillfälligt arbete för mig som jag skulle kunna klara av, men som aldrig fullföljer sina löften.
Socialen kan dra åt helvete, inte ens ombudsmannen har lyckats medla och skapa en dialog för att hela socialen med drottningbiet i spetsen sätter sig emot. De har inget intresse av att vara tillmötesgående och försöka befrämja kundförhållandet. De anser att de måste göra sitt jobb och det gör de med kylig och sammanbiten tillförsikt om att alla stackars sjukpensionärer som är beroende av dem är kriminella och ute efter att utnyttja systemet. Ombudsmannen medgav att jag kommer att bli helt utbränd om jag fortsätter att argumentera med socialen. Jag är redan utbränd och ihjälstressad och det enda "systemet" kan erbjuda mig är antidepressionsmedel! Så fort jag bara kan kommer jag att sticka från den här hålan med sin petiga och småviktiga mentalitet, även om det är det sista jag gör. Det vete gudarna hur det ska gå till för även om ombudsmannen lovade mig att socialen betalar mig flyttpengar så är det inte alls säkert att de gör det. De har ju inget intresse av att hjälpa utan är mer fokuserade på att stjälpa.
No comments:
Post a Comment