Radioprogrammet om skillnaderna mellan kommunernas användning av pengar för utkomststöd var talande. För det första kom det mycket väl fram att Hangö hör till de mest krångliga städerna i det här avseendet. Exempelvis: då andra kommuner anser att det är enklare att ge betalningsförbindelse till apoteket anser man här att kunden måste finna sig att inte få en förbindelse. Här har man inget val. Jag har levat i tron att jag därför måste se till att mitt namn finns på apotekskvittot. Det är väl ganska logiskt att man bevisar vem det tillhör. I stället hittar man här i Hangö på att kunder inte vill bli märkta som social fall på apoteket samt att folk plockar kvitton från golven som de sedan ger till socialen. Sist jag var hos socialen och träffade den nya handläggaren gick hon med på att ge mig en betalningsförbindelse men skrev mycket noga upp precis vilka mediciner betalningsförbindelsen täcker just en viss månad. Hon tyckte att hon hade gjort något alldeles storartat genom att komma mig till mötes på detta sätt.
Då jag sedan fick höra att jag inte kan få ett redskap för att underlätta min dagliga motion (för det anses som hobbyverksamhet!) eller ens en dammsugare, fick jag ett nervöst sammanbrott. Följande dag sa handläggaren att hon behöver ett utlåtande från en läkare om vad jag har för fel. Något sådant har jag aldrig varit med om förut. Det borde vara självklart att man som sjukpensionär kanske inte har krafter att "springa omkring i skogen och hugga ved" som en okänslig bekant sade, eller att man inte heller kan städa sina golv regelbundet för hand. Jag skulle vilja se mig själv med min dåliga rygg och fibromyalgi släpa ut de stora mattorna för att hacka dem för hand... För att inte tala om att skrubba dem rena. Eller krypa omkring på golvet och fånga upp dammtottor för hand... Gode gud! Om du finns, förbarma mig och låt mig slippa den här staden.
Som jag uppfattade det svarade chefen inte direkt på några frågor, föreföll renons på medkänsla, och tycktes inte anse att lagen kräver att varje person som söker utkomststöd ska beaktas som en individ. Det sorgligaste är ju just det, att de inte tar ens individuella situation i beaktande i den här staden. Att man som sjukpensionär t.ex. har en tendens att samla på sig mer krediter eftersom man måste förnya saker i hemmet och skaffa nya kläder ibland. Av de 400 € jag ska leva på går ungefär 100 till skulder, 100 till kattorna, 100 till adsl och telefon, och så blir det 100 kvar för mat och akuta behov. Sedan får man hela tiden höra att det man ber pengar för måste betalas från grundpenningen. Kan någon få detta att gå ihop??
Jag skulle vilja veta vart alla överlopps pengar som Hangö stad inte använder som kompletterande och förebyggande utkomststöd hamnar? Månne de går i ledningens egen ficka?
Radioprogrammet finns på webben, programmet heter Granskat och syns på Yles Arena. Det kom ut i radion den 6:e och den 10:e.
Då jag sedan fick höra att jag inte kan få ett redskap för att underlätta min dagliga motion (för det anses som hobbyverksamhet!) eller ens en dammsugare, fick jag ett nervöst sammanbrott. Följande dag sa handläggaren att hon behöver ett utlåtande från en läkare om vad jag har för fel. Något sådant har jag aldrig varit med om förut. Det borde vara självklart att man som sjukpensionär kanske inte har krafter att "springa omkring i skogen och hugga ved" som en okänslig bekant sade, eller att man inte heller kan städa sina golv regelbundet för hand. Jag skulle vilja se mig själv med min dåliga rygg och fibromyalgi släpa ut de stora mattorna för att hacka dem för hand... För att inte tala om att skrubba dem rena. Eller krypa omkring på golvet och fånga upp dammtottor för hand... Gode gud! Om du finns, förbarma mig och låt mig slippa den här staden.
Som jag uppfattade det svarade chefen inte direkt på några frågor, föreföll renons på medkänsla, och tycktes inte anse att lagen kräver att varje person som söker utkomststöd ska beaktas som en individ. Det sorgligaste är ju just det, att de inte tar ens individuella situation i beaktande i den här staden. Att man som sjukpensionär t.ex. har en tendens att samla på sig mer krediter eftersom man måste förnya saker i hemmet och skaffa nya kläder ibland. Av de 400 € jag ska leva på går ungefär 100 till skulder, 100 till kattorna, 100 till adsl och telefon, och så blir det 100 kvar för mat och akuta behov. Sedan får man hela tiden höra att det man ber pengar för måste betalas från grundpenningen. Kan någon få detta att gå ihop??
Jag skulle vilja veta vart alla överlopps pengar som Hangö stad inte använder som kompletterande och förebyggande utkomststöd hamnar? Månne de går i ledningens egen ficka?
Radioprogrammet finns på webben, programmet heter Granskat och syns på Yles Arena. Det kom ut i radion den 6:e och den 10:e.
No comments:
Post a Comment