Filad i linsen!

Det är hemskt att vara beroende av statliga institutioner. Det är ännu värre att vara beroende av privata sådana.

Mina glasögon bågar hade gått sönder och jag fick nya av småstads optikern. De satt inte bra, så jag tog mig flera gånger till optikern för att få dem korrigerade. Det är naturligtvis inget jobb de tycker om, för de har givetvis mera lukrativa ärenden att ta hand om. Det fick jag också höra. Det är klart att jag inte är någon populär kund för jag använder inte 800 € på mina glasögon som min f.d. pojkvän som år 2006 inte förstod att säga "nej" när han tillfrågades om han ville ha diverse extra ytbehandlingar och funktioner. Glasögonen hade tillverkats då han fick räkningen och han insåg inte heller att han hade rätt att returnera dem. Det är ju nog ett ganska intressant pris då man tänker att det finns +glasögon på Tiimari för 4 € som t.ex. min mor har använt i åratal.

Ja, jag är ju beroende av socialen, men de är inte speciellt pigga på att betala mina glasögon om jag inte "absolut" behöver dem. Det där med "absolut" är förstås relativt. Om man inte alls kan röra sig ute för att man är halvblind så är det kanske ett skäl att få glasögon. I så fall betalar Hangö social 30 € för bågarna och sådär max. 200 € för ett paket som inte inkluderar anti reflex och andra finesser. "Ja man får riktigt bra bågar för 30 €" har jag fått höra. Nu är det ju så att detta enbart gäller manhaftiga, fula svarta plastbågar från senaste århundrade. Det är i alla fall vad den optiker som har ett avtal med socialen erbjuder. Det är intressant att man inte får vara fåfäng om man är fattig. Man ska nöja sig. Man får också lov att punga ut ur egen ficka om man råkar ha problem på sommaren för socialen firar semester i juli! De måste ju få lite ledigt från alla gnälliga typer som plågar dem året runt. Man får alltså se till att man sparat de 400 € som staten anser att man kan leva på varje månad.

Det visade sig att mina nya bågar inte satt ordentligt för att den ena skalmen var längre än den andra. Linserna stod i 45 graders vinkel till skalmarna och plasten hade gått sönder eftersom jag själv bänt skalmarna på optikerns inrådan. Efter allt vändande och vridande var jag rädd att bågarna för 129 € skulle falla sönder i någons fingrar innan haft dem ens i en månad. Då det visade sig att det faktiskt var fråga om ett fabrikationsfel och inte ett fel i mitt huvud, så blev det ett annat ljud i skällan.

Optikern ansåg sig kanske ha mig snärjd eftersom jag är bunden vid socialens hjälp som använder sig av den lokala optikern. I stället hade jag dålig smak i munnen efter många olika problem och vände mig i stället till internet. Där visade sig att det fanns ett ganska stort urval med bågar och priset var något sånär facilt. De lovade dessutom snabb expedition vilket jag behövde eftersom de asymmetriska bågarna var en plåga att bära. Men då jag tittade närmare på informationen märkte jag att jag enbart kunde få plast linser, något som jag inte alls är pigg på. Jag har sett skillnad på plast och glas i det förflutna, men kanske det bara var fråga om dålig kvalitet. Jag tog en tur hos optiker i regionen. Jag ville ju bara ha ett par klädsamma och praktiska glasögon så att jag inte skulle behöva känna daglig frustration över att ha dåliga ögon. Det var emellertid omöjligt att hitta något passande. För det första blev det klart att optikerna försökte undvika att ge ut ett recept som jag skulle kunna använda på internet. Dessutom var urvalet bågar betydligt mindre än på internet. Jag visste ju också att jag skulle hamna att betala en mycket stor del ur egen ficka. De enda bågar jag tyckte jag kunde acceptera (ovala i stället för manliga kantiga som har varit modernt under början av 200-talet) kostade 185 €. Dessvärre kunde man inte få glas linser till den modellen. Efter en lång och stressande process betalade jag för synundersökningen, begav jag mig hem för att tänka på saken, och konstaterade att de värden som markerats på det nya kortet skiljde sig alldeles enormt från de värden jag fått två år innan. Mina ögon har inte ändrat sig värst mycket. Det verkade konstigt.

Mitt intryck har varit att optikerna fortsättningsvis vill ha monopol på marknaden och absolut inte vill ge ut recept trots att kunden enligt lag har rätt till det. Jag förstår att de kämpar för att överleva. Dessvärre gör jag det också, och uppskattar inte att andra försöker hålla sig vid vattenytan på min bekostnad, eller för att de har problem med att anpassa sig efter ny sorts marknad med nya regler. Jag är förstås van vid att bli undertryckt och förhindrad att utöva personlig frihet, det är socialkundens vardag. Men jag måste säga att det känns alldeles speciellt illa att vara beroende av dessa privata företag som ansvarar för mina ögons välmåga, mitt ansiktes utseende och min rörlighet ute i världen. Det finns väl ingen annan råd för mig än att bege mig till huvudstaden och se vad billighetsoptikerna har att erbjuda. Det kan nämligen hända att socialen plötsligt vägrar betala något alls. Det vet jag först om några veckor när de har kommit tillbaka från sin solsemester.

Konstverk: "Välj dina vänner med urskillning", handgjort kollage av författaren, copyright 2008