Tyvärr är det dyrt att bli alkoholist. Samhället uppmuntrar ju nog till drickande men fördömer det samtidigt. Så på en låg pension är det inte så smart att ta upp drickande. Speciellt om ingen social bonus medföljer. I stället är det bara att käka ångestdämpande piller för att klara av den press man kontinuerligt är utsatt för. Det är ju socialen som är den största orsaken till ångest. Lyckligtvis betalar de också för pillren.
Det tråkiga är ju att man inte blir glad av att ta lugnande mediciner, bara slö. Det enda pillret som gjorde en lite lugnare och samtidigt uppåt blev borttaget från den europeiska marknaden för att (och detta har två farmaceuter sagt åt mig), "zigenarna ger det åt sina tävlingshästar". Så nu är det bara att käka andra psykofarmaka. Det finns ju ingen annan lösning. Marijuana får man inte odla, tobak gör att man dör en snabbare och plågsammare död i ännu större armod, och massage kan man givetvis glömma. Inte har man heller lyxen av fysiska närhet från en partner, för ingen vill ju ha en. Ju längre livet i isolation och ångestfylld stress fortgår, desto svårare blir det att komma överens med andra människor. Eftersom det enda sättet att umgås är via internet så råkar man ut för alltför många stolliga män som prövar ens tålamod. Faktum är att allt färre kan förstå hur man har det, och ingen vill ju egentligen veta. Så är det. Så här tänkte jag inte att livet skulle bli när jag studerade och försökte skapa mig en plats i samhället.
No comments:
Post a Comment